tisdag 17 januari 2012

~Here we go again...~

Ger mig väl på detta ännu en gång, med ett misslyckat försök till att göra en ny blogg med ursäkten "jag trivs inte på min gamla" så är jag tillbaka. Vem kunde ana att man kunde sakna en blogg? Inte jag iaf men så var läget. Denna gången är jag inte ensam om det här, har min älskade plutt i magen till stöd och självklart min älskling. Just nu sitter jag och käkar glass och sörjer att jag inte har någon skola att gå till längre...pga att jag mår som jag gör var jag tvungen att hoppa av :(
Men men allt funkar när man har glass som tröst, haha! Nejdå det blir nog bra ändå, får ju mer tid till att förbereda allt på det här viset :)
Igår var det första ultraljudet också kan jag ju passa på att slänga in och det var den underbaraste känslan jag känt! Att få se den lilla livliga krabaten sparka och böka omkring inuti min mage. Kan inte fatta att den söta lilla plutten på skärmen var min bebis. Efterlängtade bebis. Vill ha pysen här nu! Fick iaf reda på att allt såg bra ut och att resultatet på KUB var mycket bra. Vill ha min mage nu...ååh känner mig så otålig och nästa UL är inte förens i februari, veckan efter lovet...längtar! Förresten är det någon mer som har haft stora problem med illamående? Jag började må illa och kräkas lite smått veckan innan jag väntade min mens (som då aldrig kom) och är i vecka 13+1 och spyr fortfarande som en tok. Har gjort det VARJE dag i stort sett sen veckan efter jag plussade (vilket var när mensen var ungefär en vecka sen). Det börjar bli jobbigt nu, även om man är ganska van, det ingår liksom i vardagen just nu haha. Låter sjukt inte sant? Aja jag skriver mer imorgon, och medan jag fortfarande kommer ihåg det: jag är INTE ute efter era moralpredikningar och en massa negativa kommentarer, det har jag fått så det räcker ändå, tack! 

//xoxo Mia

Slänger in en bild ifrån ul. <3

1 kommentar:

  1. Svar ; Jag håller med, skulle heller inte orka fortsätta leva. Tanken på hur mitt barns sista timmar var.. Dom vittnade också om att hennes sista ord var mamma.
    Så fruktansvärt, men nu hade den här mamman ett barn till så hon var ju tvungen att fortsätta kämpa.
    Roligt att du läser min blogg. Kram på dig och lycka till med magen! :)

    SvaraRadera